en hjälpande hand...

Nu hade jag tänk binda ihop det jag skrev i förra inlägget och förklara vad jag tycker och tänker.

Detta har idag varit min funderare att försöka komma på ett riktigt bra svar.

och jag kom helt enkelt fram till att vi har öron men dessa använder vi inte lika ofta som munnen.

Munnen används princip hela tiden och utan den så är nog alla människor lite bortglömda.

Men om din vän behöver någon som lyssnar så kanske det är på sin vakt att använda dina två öron och lyssna för jag tror alla har varit med om att hur mkt tråkigare blir det inte att berätta saker om ingen lyssnar..?

Jag tycker det är ganska så meningslöst att sitta och berätta saker om det inte finns någon som varken lyssnar eller bryr sig.

jag tror alla behöver någon som alltid finns där och lyssnar vad du har att säga. En som bryr sig och som vill allt väl. Så att du ska förstå att allt som sägs inom dessa öron aldrig sprids vidare. Vi behöver den där personen som alltid lyssnar. Hur bra mår man om man håller inne känslor under en lång tid.

panikångest växer fram med andra ord och du börjar undra om folk ser på dig att du döljer något under ditt prydliga skal.

Jag vet att detta stämmer du behöver någon, någon som förstår dig och som ser dig för den du egentligen är.

så leta upp den du vet att du kan lita på och berätta allt du har i huvudet, du mår bättre av det!

Detta är något du aldrig kan gömma dig ifrån, det undermedvetna heter det.

ta vara på dig och glöm aldrig att dina öron kan betyda en hel värld för någon..

din mun som berättar saker kan betyda allt för andra,

Dem förstår att du litar på dem och dem vet att om dem sprider vidare något som dem inte får så är vänskapen över mellan er och betyder du något för dem så förstår dem allvaret..!

"Döm inte allt du ser

tro inte allt du hör

säg inte allt du vet."

Hm, Kanske detta är sant.

Jag hade aldrig tänkt på det förren jag läste det.

Jag kan ju alltid summera det i att:

i en konversation så behövs en mun, ett par lyssnade öron och en hjälpande hand...