.

"Man glömmer fröjderna, men minns plågorna"

Varför fokuserar vi alltid på det sämre..
Jag har aldrig riktigt förstått varför vi oftast kommer
ihåg allt dåligt som händer i vårt liv.
Varför kan vi inte bara komma ihåg allt bra som har hänt och
komma ihåg känslorna som vällde över oss just i det ögonblicket.
Varför ska vi endast komma ihåg allt dåligt och varje gång vi tänker på det
så får man samma känsla tillbaka.
Är dessa känslor starkare än glädje?
För om du tänker på något bra som har hänt så får du inte samma känslor.
Utan du kanske bara ler åt saken för du blir varken pirrig i magen, varm i kroppen eller nervös.
Du bara ler åt det.
Hur kan man glömma starka känslor och hur dem kändes när de inträffade.
Varför är inte ens hjärna med och sparar allt i en stor mapp med namnet
GLÖM ALDRIG DESSA KÄNSLOR!

Om det händer något dåligt i ditt liv så kommer du ihåg det och du låter dig själv aldrig glömma. Du ältar istället det sämre istället för att lyfta fram det bättre.
Jag känner att jag inte vill komma ihåg saker men dem går inte att lägga bakom sig.
Varför kan inte jag bara glömma allt och gå vidare med mitt liv?
Varför ska jag komma ihåg saker som bara förstör den jag engång var.
Vill inte låta minnen förstöra men så är det...