flyttar!

hej, jag beklagar att jag inte har berättat men jag har flyttat från blogspot.com.
Ni hittar mig nu på blogg.se
alltså www.hejtradet.blogg.se

så fortsätt jättegärna läs och kommentera, det betyder!
jag kommer lägga upp de gamla inläggen härifrån på blogg.se
så alla vet bara för att jag vill ha kvar dem för de betyder.
så puss på er alla och fortsätt läs!

:)

Vissa saker vill man inte ha reda på,
även om svaret är det enda man behöver...

:)

"Många kloka ord sägs på skämt,
men det är inget mot de dumheter som sägs på fullt allvar."

.

"Man glömmer fröjderna, men minns plågorna"

Varför fokuserar vi alltid på det sämre..
Jag har aldrig riktigt förstått varför vi oftast kommer
ihåg allt dåligt som händer i vårt liv.
Varför kan vi inte bara komma ihåg allt bra som har hänt och
komma ihåg känslorna som vällde över oss just i det ögonblicket.
Varför ska vi endast komma ihåg allt dåligt och varje gång vi tänker på det
så får man samma känsla tillbaka.
Är dessa känslor starkare än glädje?
För om du tänker på något bra som har hänt så får du inte samma känslor.
Utan du kanske bara ler åt saken för du blir varken pirrig i magen, varm i kroppen eller nervös.
Du bara ler åt det.
Hur kan man glömma starka känslor och hur dem kändes när de inträffade.
Varför är inte ens hjärna med och sparar allt i en stor mapp med namnet
GLÖM ALDRIG DESSA KÄNSLOR!

Om det händer något dåligt i ditt liv så kommer du ihåg det och du låter dig själv aldrig glömma. Du ältar istället det sämre istället för att lyfta fram det bättre.
Jag känner att jag inte vill komma ihåg saker men dem går inte att lägga bakom sig.
Varför kan inte jag bara glömma allt och gå vidare med mitt liv?
Varför ska jag komma ihåg saker som bara förstör den jag engång var.
Vill inte låta minnen förstöra men så är det...

:)

Du måste förstå dig själv för att förstå andra...

en del av dig..

Händer allt utav en anledning?
Är det så att allt dåligt som kan hända dig är menat att det ska vara så.
tex. att tsunamin var menad att inträffa eller att någon nära till dig dör.
Kanske det är för att du ska bli den du är.
För att du ska se det bättre här i livet att se att det var inte dags för dig och att du ska leva av livet istället för att sitta och deppa.
Det finns en mening i att du blir det du är och att du tappar kontakten med vänner.
Det finns en anledning till varför dem inte klarade sig till din framtid.
Det var väl så ni växte ifrån varandra eller ni aldrig riktigt har klickat.
Sörj inte saker du aldrig kan få tillbaka för tänk istället på allt du gjort och uppskatta det.
Sitt inte och tänk att om jag kunde spola tillbaka tiden.
Det är väl lite dumt för då skulle inte dessa underbara minnen finnas.

Jag tror att saker händer utav en anledning även vilka hemskheter som kan hända.
Det är en anledning som redan är menad för den personen.
Det låter kanske hemskt men att du får motstånd i livet kan betyda en stordel i hur du blir som person lite senare.
Livet är för komplicerat för att komma på hur allt har hänt.
Glädjs istället åt att du lever.
Det finns en anledning till hur allt skapas och till allt som händer.
Men tänk hur mycket du förrändras om något dåligt händer i ditt liv.
På något konstigt sätt så finns det en anledning till allt som händer.

Kanske låter konstigt för dig,
but it makes totally sense to me.

:)

"Allt händer av en anledning"

Du är UNIK.

Hur kan man bygga upp självkänsla på bästa sätt.
Så man slipper känna sig otrygg i folksamlingar och så man vågar prata och säga sina åsikter utan att man låter folks blickar påverka en.
Hur kan man få självförtroende och säga till sig själv att man är bra och att
man kan saker utan att det känns fel och man börjar leta saker som är mindre bra egenskaper.
Jag vet, om du står varje morgon och säger en affirmation till dig själv så kommer det bli så. Bara att säga "Jag klarar det här" nog många gånger tillslut så tror vi själv på det.men varför gör inte alla det?
Istället varje gång man tittar sig i spegeln så säger man kanske något i stil med
"Usch, jag är så ful", "Vad tjock jag är" eller "Vad finnig jag är".
Om vi istället kunde vara snäll mot oss själva och säga något snällt då skulle vi inte känna oss så nedtryckta och vi skulle trivas med oss själva.

Jag tror inte att man kan må bra i grupp sammanhang om man inte har självkännedom.
Att man förstår sig på hur man reagerar och varför man gör det.
Det är nog ett steg i att bli säker i grupper.
Hur ska man kunna ta kritik av andra om man inte klarar av sig själv.
Det är vi som är vår egna största kritik för denna blir vi aldrig av med.
Vi bär med oss den vart vi än går.
Alltid finns det en röst i huvudet som kommer säga något dumt om dig själv om vi då bara kunde stänga av våra inre öron och tänka själv att det där var nog inte så pjåkigt gjort av mig.
Så då kanske vi inte skulle ha det så jobbigt.
Vi skulle kanske då kunna stå inför en helklass och prata oavbrutet i en timme utan att man känner sig kvävd av blickar eller att man tror allt man säger kommer in genom ena örat men går ut genom det andra.

Du borde egentligen stråla för att du är just du och att du är unik.
Det finns bara en av dig.
Så stå på dig och visa att du inte ska låta dig knäckas av världens system.

till de som läser:)

Ni som kommenterar!
är ni super gulliga och skriver in eran bloggadress
under ert meddelande så kan jag klicka mig till er blogg och läsa eran också:)

Kraam så länge :)

:)

"Den som är otrygg inför främlingar är inte trygg inför sig själv"

frost och kyligare luft.

Hösten börja lida mot sitt slut eftersom att vintern har börjat invadera stora delar av landet.
Det är inte snöhögar utan frost, kyla och allt som hösten egentligen inte är.
Så plocka fram vinterjackan och vantar för nu kommer det bli kallt...

Hösten för mig är långapromenader så man bara kan gå ut och fundera.
Lyssna på mysig höstmusik eller sitta med en filt, varm choklad och titta på film.
Något som också är höst är värmeljus och alla vackra blad i träden.
Den där orangefärgade löven som ligger som ett täcke på marken.
Hösten kan egentligen beskrivas med ett annan namn, MYS!
Jag vet att det inte bara är jag som tycker om hösten och dess färger, kylan och mörkret. Det finns fler (hoppas jag) och dem tänker väl ungefär som jag skulle jag tro.
Men egentligen så är hösten en kläm årstid som bara är jobbigt för det är varken sommar eller vinter.
Jag som inte tycker om våren för att det endast är slask och för att den just är en kläm årstid så som hösten.
Men hösten har en annorlunda charm och man blir varm i kroppen.
För mig är det så men jag har börjat tveka på att gå ut nu under hösten när det har varit så mycket konstigheter som har hänt.
Vi lever tyvärr i ett kriminellt samhälle och jag tror det bara kommer bli värre.

Så denna höst har för mig spenderats i huset med vänner och vi ar suttit och sätt på film.
Man blir seriöst varm i hjärtat när man tänker på hösten.
En sak som jag sätter ett minus på hösten är regnet.
Alltid ska man behöva gå och bära på ett paraply när man strosar runt på torget.
Man är alltid förberedd på att regn ska komma i för sig så ett plus i kanten för höst.

Men jag tycker egentligen om vintern mest så jag är glad nu när vinter är påväg.